Det hÀnder massor hos oss, anmÀl dig för vÄra utskick hÀr.

Vi skickar regelbundet ut nyhetsbrev med erbjudande, intressanta artiklar med hÀlsotips, kunskap och inspiration samt nyheter i vÄra utbildningar och kurser.


BestÀmmer huvudet eller kroppen?

/i , /Av:

Att separera kropp och sinne Àr en gammal tanke som jag personligen tror har gjort mer skada Àn nytta för vÄra förutsÀttningar för ett naturligt och sunt liv.

 

Naturligtvis gĂ„r det inte att separera de tvĂ„. Utan hjĂ€rnan kan kroppen ingenting, och utan kroppen har vi inte mycket anvĂ€ndning för hjĂ€rnan. ÄndĂ„ görs ofta en slags Ă„tskillnad pĂ„ ett teoretiskt plan, och vi lever i en kultur som ofta hyllar huvudet och fördömer kroppen. DĂ€r kroppen ofta fĂ„r komma i andra hand eller överhuvudtaget inte fĂ„r plats, i den tillvaro vi tĂ€nkt ut Ă„t oss och som Ă€r fylld med mental aktivitet.

DĂ€r frĂ„gor som rör kroppen inte sĂ€llan lĂ€mnas över Ă„t experter av olika slag, och vi tar deras ord för goda varor. Vilket ju som utgĂ„ngspunkt Ă€r anvĂ€ndbart – efter mĂ„nga Ă„r av att inte lyssna pĂ„ kroppen eller av att ha etablerat vanor som vi behöver hjĂ€lp att bryta, kan expertis och generella rĂ„d naturligtvis vara till nytta. ÄndĂ„ behöver vi, menar jag, behĂ„lla eller skapa ett lyssnande inĂ„t för att inte utifrĂ„nkommande, generella teorier om hĂ€lsa – andras eller vĂ„ra egna – ska bli Ă€nnu en mental aspekt som fĂ„r styra vĂ„ra liv.

Senaste gÄngen jag stoppade rött kött i munnen var för 23 Är sedan. Jag hade redan tidigare tagit ett slags etiskt beslut om att inte bidra till köttindustrin, men om nÄgon som var ovetande om min nya livsstil bjöd mig pÄ kött, sÄ Ät jag det. Denna skymningsblÄ afton dÄ jag gömt i kökets dunkel under sÄdana omstÀndigheter tuggade i mig en bit rökt korv, spottade kroppen plötsligt ut korven. Sedan dess har jag aldrig haft lust att stoppa in kött i min mun.

Ett beslut taget pĂ„ mentalt grundlag hade plötsligt tagits över av kroppen. Det var en stor skillnad pĂ„ de tvĂ„. Ibland frĂ„gar man mig â€Ă€r det inte svĂ„rt att inte Ă€ta kött?”. Inte det minsta. Det vore svĂ„rt att Ă€ta det, för min kropp vill inte ha det. En kĂ€nsla som kom till att innefatta Ă€ven fĂ„gel och fisk. Mjölk hade jag redan slutat tycka om nĂ€r jag var 16.

För ungefÀr 10 Är sedan i Thailand sÄg jag mÀnniskor runtomkring mig pÄ en restaurang fÄ in hela, nyfÄngade, grillade fiskar med nÄgot slags krispigt lager ovanpÄ. De doftade fantastiskt, och plötsligt fann jag mig sjÀlv suktande efter att bestÀlla in denna grillade Red Snapper med Chili och Vitlök. Det hade inte hÀnt nÄgon gÄng de senaste 13 Ären.

Huvudet protesterade, ”men
jag Ă€r ju vegetarian!”, varpĂ„ nĂ€sta tanke löd ”vem Ă€r vegetarian? Kroppen eller huvudet?”. Jag började skratta Ă„t mig sjĂ€lv och bestĂ€llde in en Red Snapper. Den smakade helt fantastiskt. De följande mĂ„naderna fick kroppen ett liknande sug efter olika fiskrĂ€tter som kom i min vĂ€g, som jag Ă„t och var glad, dĂ€refter slutade det hĂ€nda och jag Ă„t plantbaserat igen.

NÀsta vinter reste jag till Thailand igen, och redan pÄ vÀgen dit gladde jag mig till att sitta pÄ samma restaurang och Àta samma fiskrÀtt igen. Fatet med Red Snapper kom in, nyfÄngad, nygrillad och krispig av rostad vitlök. NÀr jag tog den första efterlÀngtade och vÀlsmakande tuggan spottade kroppen ut den i servetten, och jag gav resten av portionen till mitt bordssÀllskap. Kroppen ville helt uppenbart inte Àta fisken just dÄ, trots mina idéer om att det skulle bli sÄ gott.

För mig blev bÄda situationerna en slags uppenbarelse, och jag gör mitt bÀsta för att balansera det jag lÀr mig med huvudet med att lyssna pÄ kroppen, och omvÀnt. BÄde förr och senare har jag mött mÄnga mÀnniskor som följer olika dieter, kostregler eller ideologier, som kÀmpar mycket och som inte mÄr speciellt bra. Jag har ocksÄ mött mÀnniskor som envist hÄller fast vid ett bestÀmt sÀtt att trÀna eller vid en bestÀmd yogastil, trots upprepade skador och en upplevelse av allmÀn obalans. Eller som fortsÀtter med olika typer av behandlingar fast det inte gör nÄgon skillnad. Jag ser ocksÄ mÀnniskor som effektivt ignorerar allt som finns att veta och förstÄ om kropp och hÀlsa, och lÄter en kropp i obalans ta alla besluten. Ibland upplever jag bÄda dessa sidor i mitt eget liv. Ingetdera funkar speciellt bra.

Jag tror att det mest hĂ„llbara sĂ€ttet att anvĂ€nda oss av experter, teorier, ideologier och vetenskapligt förvĂ€rvade kunskaper, Ă€r att kombinera dem med en konstant vakenhet för vad kroppen talar om för oss. Mentala koncept och kunskap prövad av andra kan ge oss god vĂ€gvisning, speciellt om vi Ă€r i nĂ„gon typ av obalans och inte lyckats navigera i det pĂ„ egen hand. En kropp kan ocksĂ„ fĂ„ för mycket svĂ€ngrum, till exempel nĂ€r den utifrĂ„n naturliga funktioner som satts ur spel pĂ„stĂ„r sĂ„dant som att den vill ha kilovis med socker eller att den inte vill röra pĂ„ sig, alls. DĂ„ kan den behöva lite stöd frĂ„n sinnet – vĂ„rt eget eller nĂ„gon annans.

SÄ ta för all del hjÀlp av andras lÀrdom, kunskap, coachande och support, men behÄll samtidigt en öppenhet för att verkligen mÀrka hur det du gör fungerar för din individuella kropp. Var ocksÄ uppmÀrksam pÄ att kroppens behov kan Àndras med tiden. Det kan krÀvas lite tid för att en ny typ av kost, trÀning eller hudvÄrd ska kunna visa sin potential, sÄ prova det som tilltalar dig och ge det tid. Och var sedan öppen för vad kroppen berÀttar. Kropp och huvud sitter, fortfarande, ganska gediget fast i varandra och fungerar helt klart bÀst i ett lyhört samarbete.

Sandra Grundstoff Àr chefredaktör för FriskvÄrdsMagasinet och huvudlÀrare pÄ Axelsons YogalÀrarutbildning.

Se mer av Sandra Grundstoff pÄ www.naturewise.dk