Bestämmer huvudet eller kroppen?

Att separera kropp och sinne är en gammal tanke som jag personligen tror har gjort mer skada än nytta för våra förutsättningar för ett naturligt och sunt liv.

 

Naturligtvis går det inte att separera de två. Utan hjärnan kan kroppen ingenting, och utan kroppen har vi inte mycket användning för hjärnan. Ändå görs ofta en slags åtskillnad på ett teoretiskt plan, och vi lever i en kultur som ofta hyllar huvudet och fördömer kroppen. Där kroppen ofta får komma i andra hand eller överhuvudtaget inte får plats, i den tillvaro vi tänkt ut åt oss och som är fylld med mental aktivitet.

Där frågor som rör kroppen inte sällan lämnas över åt experter av olika slag, och vi tar deras ord för goda varor. Vilket ju som utgångspunkt är användbart – efter många år av att inte lyssna på kroppen eller av att ha etablerat vanor som vi behöver hjälp att bryta, kan expertis och generella råd naturligtvis vara till nytta. Ändå behöver vi, menar jag, behålla eller skapa ett lyssnande inåt för att inte utifrånkommande, generella teorier om hälsa – andras eller våra egna – ska bli ännu en mental aspekt som får styra våra liv.

Senaste gången jag stoppade rött kött i munnen var för 23 år sedan. Jag hade redan tidigare tagit ett slags etiskt beslut om att inte bidra till köttindustrin, men om någon som var ovetande om min nya livsstil bjöd mig på kött, så åt jag det. Denna skymningsblå afton då jag gömt i kökets dunkel under sådana omständigheter tuggade i mig en bit rökt korv, spottade kroppen plötsligt ut korven. Sedan dess har jag aldrig haft lust att stoppa in kött i min mun.

Ett beslut taget på mentalt grundlag hade plötsligt tagits över av kroppen. Det var en stor skillnad på de två. Ibland frågar man mig ”är det inte svårt att inte äta kött?”. Inte det minsta. Det vore svårt att äta det, för min kropp vill inte ha det. En känsla som kom till att innefatta även fågel och fisk. Mjölk hade jag redan slutat tycka om när jag var 16.

För ungefär 10 år sedan i Thailand såg jag människor runtomkring mig på en restaurang få in hela, nyfångade, grillade fiskar med något slags krispigt lager ovanpå. De doftade fantastiskt, och plötsligt fann jag mig själv suktande efter att beställa in denna grillade Red Snapper med Chili och Vitlök. Det hade inte hänt någon gång de senaste 13 åren.

Huvudet protesterade, ”men…jag är ju vegetarian!”, varpå nästa tanke löd ”vem är vegetarian? Kroppen eller huvudet?”. Jag började skratta åt mig själv och beställde in en Red Snapper. Den smakade helt fantastiskt. De följande månaderna fick kroppen ett liknande sug efter olika fiskrätter som kom i min väg, som jag åt och var glad, därefter slutade det hända och jag åt plantbaserat igen.

Nästa vinter reste jag till Thailand igen, och redan på vägen dit gladde jag mig till att sitta på samma restaurang och äta samma fiskrätt igen. Fatet med Red Snapper kom in, nyfångad, nygrillad och krispig av rostad vitlök. När jag tog den första efterlängtade och välsmakande tuggan spottade kroppen ut den i servetten, och jag gav resten av portionen till mitt bordssällskap. Kroppen ville helt uppenbart inte äta fisken just då, trots mina idéer om att det skulle bli så gott.

För mig blev båda situationerna en slags uppenbarelse, och jag gör mitt bästa för att balansera det jag lär mig med huvudet med att lyssna på kroppen, och omvänt. Både förr och senare har jag mött många människor som följer olika dieter, kostregler eller ideologier, som kämpar mycket och som inte mår speciellt bra. Jag har också mött människor som envist håller fast vid ett bestämt sätt att träna eller vid en bestämd yogastil, trots upprepade skador och en upplevelse av allmän obalans. Eller som fortsätter med olika typer av behandlingar fast det inte gör någon skillnad. Jag ser också människor som effektivt ignorerar allt som finns att veta och förstå om kropp och hälsa, och låter en kropp i obalans ta alla besluten. Ibland upplever jag båda dessa sidor i mitt eget liv. Ingetdera funkar speciellt bra.

Jag tror att det mest hållbara sättet att använda oss av experter, teorier, ideologier och vetenskapligt förvärvade kunskaper, är att kombinera dem med en konstant vakenhet för vad kroppen talar om för oss. Mentala koncept och kunskap prövad av andra kan ge oss god vägvisning, speciellt om vi är i någon typ av obalans och inte lyckats navigera i det på egen hand. En kropp kan också få för mycket svängrum, till exempel när den utifrån naturliga funktioner som satts ur spel påstår sådant som att den vill ha kilovis med socker eller att den inte vill röra på sig, alls. Då kan den behöva lite stöd från sinnet – vårt eget eller någon annans.

Så ta för all del hjälp av andras lärdom, kunskap, coachande och support, men behåll samtidigt en öppenhet för att verkligen märka hur det du gör fungerar för din individuella kropp. Var också uppmärksam på att kroppens behov kan ändras med tiden. Det kan krävas lite tid för att en ny typ av kost, träning eller hudvård ska kunna visa sin potential, så prova det som tilltalar dig och ge det tid. Och var sedan öppen för vad kroppen berättar. Kropp och huvud sitter, fortfarande, ganska gediget fast i varandra och fungerar helt klart bäst i ett lyhört samarbete.

Sandra Grundstoff är chefredaktör för FriskvårdsMagasinet och huvudlärare på Axelsons Yogalärarutbildning.

Se mer av Sandra Grundstoff på www.naturewise.dk