Gluten – en osynlig hälsofara

Hur många av oss är överkänsliga eller intoleranta mot gluten utan att veta om det? Mörkertalet kan vara gigantiskt, enligt glutenspecialisten Tom O’Bryan.

 

Tom O’Bryan är utbildad kiropraktor från San Diego i sydvästra USA. Upptakten till hans specialinriktning mot det klistriga proteinet gluten som finns i vete, råg och korn var när hans kärnfriska faster Emily plötsligt fick mycket dåliga levervärden i åttioårsåldern. Läkaren uppmanade henne att sluta dricka alkohol trots att hon var nykterist.

Värdena fortsatte att försämras och till slut bestämde sig Tom för att testa henne för celiaki, eftersom leversjukdom är en känd komplikation i samband med glutenintolerans. Testet var positivt. Vid det laget hade Emily hunnit få diagnosen levercancer, men hon uteslöt allt gluten ur kosten och fick leva ytterligare 1,5 år i stället för de två veckor som hennes läkare förutspått.

 

tomprofilepic

Tom O’Bryan, glutenspecialist

– Om celiakitestet gjorts långt tidigare hade hon sannolikt sluppit drabbas av levercancer, konstaterar Tom O’Bryan.

Hans farhågor om ett stort mörkertal när det gäller glutenintolerans bekräftas av forskningen. Enligt studier som gjorts vid ledande forskningssjukhuset Mayo Clinic är förekomsten av oupptäckt celiaki nästan 400 procent högre i dag än för femtio år sedan.

 

Flera autoimmuna glutensjukdomar

Celiaki, glutenintolerans, veteallergi och glutenkänslighet – det finns många typer av glutenbesvär. Tom förklarar att celiaki, eller glutenintolerans som det också kallas, är en autoimmun sjukdom som innebär att kroppen angriper sig själv när man äter något med gluten i. En person med celiaki är alltså inte allergisk mot gluten i vanlig bemärkelse.

Vid vanlig allergi bildar kroppen antikroppar mot främmande ämnen som kommer utifrån, men vid celiaki vänder sig immunförsvaret mot den egna vävnaden. Då bildas antikroppar mot ett enzym som bryter ned gluten i tunntarmen. Enzymet kallas transglutaminas och finns i glatt muskulatur och slemhinnor överallt i kroppen, till exempel i hjärtat, hjärnan och huden.

Den typ av transglutaminas som finns i tarmen kallas tTG2, medan typen tTG3 finns i huden och tTG6 i hjärnan. Vid celiaki blir tunntarmens slemhinna inflammerad på grund av immunförsvarets upprepade angrepp mot tTG2, och till slut förstörs tarmluddet som tar upp näringen från maten.

Man kan också ha antikroppar mot tTG3 som ger upphov till sjukdomen hudceliaki, medan antikroppar mot tTG6 leder till den neurologiska sjukdomen ataxi med störningar i balanssinne och muskelkontroll.

 

Tidig celiaki farligast – men lätt att missa

Ett problem när man ska diagnostisera celiaki är att sjukdomen tar många år att utveckla.

– Celiaki blir allt vanligare, säger Tom, men läkarna inser inte det eftersom standardtesterna som görs inte är tillräckligt känsliga. Det är inte förrän tarmluddet är skadat som sjukdomen upptäcks.

Vid begynnande celiaki har tarmluddet inte börjat förstöras än, men tunntarmen är inflammerad.

– Och inflammation i tarmen är faktiskt farligare än långt framskriden celiaki, varnar Tom; då är dödligheten dubbelt så hög.

Det har man sett i en stor svensk undersökning av totalt 46 000 personer. Den visade att risken att dö i sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och cancer var mer än dubbelt så stor bland glutenintoleranta med inflammerad tarm jämfört med personer med fullgången celiaki och förtvinat tarmludd.

 

Många dolda besvär vid glutenkänslighet

Förutom celiaki finns det också veteallergi och glutenkänslighet utan celiaki. Vid de här tillstånden har man en normal immunreaktion mot gluten – det vill säga att kroppen skapar antikroppar mot gluten, men inte mot det kroppsegna enzymet transglutaminas.

Om antikroppar av typen Ig-E bildas får man mer omedelbara, starka reaktioner – oftast mag- och tarmbesvär, nässelutslag eller astma. Då kallas sjukdomen för veteallergi. Vid glutenkänslighet utan celiaki bildas ”mildare” antikroppar av typerna Ig-G, Ig-M och Ig-A, och då blir reaktionerna inte lika starka och omedelbara.

 

TOB_1

Glutenrelaterat syndrom: celiaki, veteallergi, glutenkänslighet utan celiaki. Bild: theDr.com

 

Alla de här besvären ryms under paraplytermen ”glutenrelaterat syndrom”. Syndromet kan liknas vid ett isberg som döljer sin största del under ytan. De vanligaste symtomen som syns ovanför ytan är uppsvälld mage, ont i magen, förstoppning och/eller diarré. Vid celiaki är det också vanligt med undernäring och viktförlust. Under ytan finns en lång rad andra besvär, men deras koppling till gluten är inte lika uppenbar.

– Bara en av åtta med glutenintolerans har problem med magen, konstaterar Tom. De övriga kan drabbas av allt från depression, hudutslag eller migrän till nedsatt sköldkörtelfunktionen, ledvärk, leverskador eller problem med nervsystemet.

 

Bättre tester hittar mer

Amerikanska labbet Cyrex har tagit fram känsligare och mer utförliga tester som gör det lättare att upptäcka förstadierna till celiaki. Enligt Tom visar deras statistik att mellan fyra och sex av tio personer som de gör tester på har begynnande celiaki.

De nya testerna hittar även glutenkänslighet utan celiaki, som kan vara upp till 30 gånger vanligare än celiaki. Dessutom testar man inte bara antikroppar mot transglutaminas av typen tTG2, utan också mot tTG3 och tTG6 . Även dessa tester är känsligare än standardproverna i vården.

– Om man har antikroppar mot tTG3 kan det visa sig som hudproblem, till exempel eksem eller akne, berättar Tom, medan antikroppar mot tTG6 kan ge symtom som ångest, depression, huvudvärk och försämrad inlärningsförmåga.

 

Gluten-Related-Disorders

Glutenrelaterat syndrom har kopplingar till sjukdomar i många olika kroppssystem: huden, nervsystemet, levern, endokrina systemet, hjärtat, muskler och skelett. Bild: theDr.com

 

Klisterproteinet gluten

Det klistriga proteinet gluten finns framför allt i vete (inklusive emmer-, dinkel- och kamutvete), men även i korn och råg. Det består till åttio procent av två olika proteinämnen: glutein och gliadin. Gliadin är särskilt svårt för kroppen att bryta ned till enskilda aminosyror och därför passerar det genom tarmen i större molekyler.

De övriga proteinerna som ingår i glutenkomplexet är inte lika välutforskade eftersom de består av fler än 20 000 olika proteinmolekyler, som dock är svåra att bryta ned fullständigt precis som gliadin. Det finns alltså möjlighet att även dessa proteiner bidrar till glutenkänslighet och celiaki.

 

Gluten och läckande tarm

Gliadin stimulerar tarmcellerna till att frigöra ett ämne som kallas zonulin och har till uppgift att rensa kroppen genom att stimulera till diarré när vi får i oss gifter eller skadliga bakterier. Då blir de täta fogarna mellan cellerna i tarmväggen glesare så att vatten kan läcka från kroppen in i tarmen. Vid matförgiftning eller virusinfektion är det här en tillfällig och nödvändig process, men om vi har en dålig tarmflora med för mycket skadliga bakterier i tunntarmen och om vi regelbundet äter mat med gluten i, har vi ett konstant påslag från zonulin som gör att tarmväggen är ständigt lite för gles.

– Det spelar ingen roll om man är glutenkänslig eller inte, säger Tom. Zonulinet ökar hos alla som äter gluten.

Problemet är att det blir ett läckage även åt det andra hållet, så att oönskade ämnen kan passera igenom tarmväggen och tas upp i blodet. Än värre blir det om man har brist på D-vitamin. Ny forskning visar att zonulinets aktivitet minskar om man har tillräckligt med D-vitamin i kroppen.

Om ”obehöriga” ämnen kommer in i kroppen är immunförsvaret genast på plats igen för att angripa dem. Därför kan till synes oskyldiga, men ofullständigt nedbrutna ämnen från mat som passerat igenom den uppluckrade tarmväggen bli bedömda som fiender. Då bildas olika typer av antikroppar som kan ge upphov till livsmedelsintoleranser och inflammationer som ökar risken för att utveckla autoimmuna reaktioner.

Därför är det viktigt att ta reda på hur och varför tarmen blivit för genomsläpplig. Vanliga orsaker är att bakteriefloran har störts av inflammationshöjande mat, socker, alkohol, antibiotika och andra läkemedel. Även antiinflammatoriska läkemedel har paradoxalt nog en negativ effekt på tarmen eftersom de bryter ned slemhinnan.

Hypoteser finns också kring att zonulin kan ha liknande effekter på blod-hjärnbarriären som stoppar oönskade ämnen från att ta sig in i hjärnan. Enzymet tTG6 skyddar den här ömtåliga barriären, och det är känt att genomsläppligheten ökar om man har antikroppar mot tTG6  Forskare misstänker därför ökad risk för sjukdomar som depression, demens och schizofreni.

 

Läka tarmen lika viktigt som glutenfritt

Tom O’Bryan understryker hur viktigt det är att lära sig att undvika alla former av glutenprodukter när man är glutenkänslig och framför allt när man har celiaki. Man måste få hjälp i vården med det. Men det räcker inte. Det gäller att laga tarmen också.

– Läkarna sätter patienterna på glutenfri kost och sedan tror de att allt är klart. Och patienterna börjar känna sig bättre när en del av symtomen försvinner. Men faktum kvarstår att barn med celiaki har trefaldigt ökad dödlighet på lång sikt med eller utan glutenfri kost. Och vuxna med celiaki har en en nästan fyrfaldigt ökad dödlighet de första åren med glutenfri kost.

Tom O’Bryan rekommenderar näringsbehandling för att läka tarmen när man har celiaki eller glutenkänslighet. Bland annat är det viktigt att undvika socker och att äta mjölksyrade livsmedel som ger nyttiga bakterier. Vissa sorters probiotika kan också vara verksamt, samt tillskott av kolostrum (råmjölk) som ger stöd åt immunförsvaret, tarmfloran och tarmens slemhinna. I övrigt gör han individuella tester för att hitta det som fattas hos varje enskild patient.

– Glutenfri kost är en förutsättning för att bli frisk, men man måste vidta fler åtgärder för att släcka elden hos inflammationen som pågår i tarmen.

 

 

Referenser

Rubio-Tapia A1, Kyle RA, Kaplan EL et al. Increased prevalence and mortality in undiagnosed celiac disease. Gastroenterology. 2009 Jul;137(1):88-93.

Solaymani-Dodaran M1, West J, Logan RF. Long-term mortality in people with celiac disease diagnosed in childhood compared with adulthood: a population-based cohort study. Am J Gastroenterol. 2007 Apr;102(4):864-70.

Ludvigsson JF, Montgomery SM, Ekbom A et al. ”Small-intestinal histopathology and mortality risk in celiac disease.” JAMA. 2009 Sep 16;302(11):1171-8.

Carroccio A, Mansueto P, Iacono G, Soresi M, et.al., Non-celiac wheat sensitivity diagnosed by double-blind placebo-controlled challenge: exploring a new clinical entity, Am J Gastroenterol. 2012 Dec;107(12):1898-1906.

Vojdani A. The characterization of the repertoire of wheat antigens and peptides involved in the humoral immune responses in patients with gluten sensitivity and Crohn’s disease. ISRN Allergy. 2011 Oct 27;2011:950104.

Drago S, El Asmar R, Di Pierro M, Grazia Clemente M, Tripathi A, Sapone A, et al. Gliadin, zonulin and gut permeability: Effects on celiac and non-celiac intestinal mucosa and intestinal cell lines. Scandinavian Journal of Gastroenterology. 2006 Apr;41(4):408-19.

Ciubotaru I, Akbar A, Cherukupally K et al. The Role of Vitamin D in Preventing Leaky GUT-Induced Endotoxemia in African American Veterans at Risk for Diabetes. Endocrine Society’s 96th Annual Meeting and Expo, June 21–24, 2014 – Chicago

Cascella NG1, Santora D, Gregory P, Kelly DL, Fasano A, Eaton WW. Increased Prevalence of Transglutaminase 6 Antibodies in Sera From Schizophrenia Patients. Schizophr Bull. 2013 Jul;39(4):867-71.

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *