Hej Nervsystem!

Om vi skulle styra allt som händer i kroppen med viljan kunde vi inte gå mer än ett par meter innan vi föll ihop. Dygnet runt pågår en sprakande aktivitet i vårt nervsystem – en ständig ström av information till och från hjärnan. Hur kan så mycket pågå i ett system utan att det kollapsar? Och kan vi själva göra något för att optimera dess funktion?

Nervsystemets uppdrag

Nervsystemet har flera övergripande uppgifter, och finns till för att kroppens olika delar snabbt ska få kontakt med varandra och fungera som en enhet. Det tar emot olika typer av information, t ex syn- och hörselintryck, och styr sedan kroppens funktioner med hjälp av dem. Styrningen sker dels genom nervtrådar som leder information ut i kroppen, och dels med hjälp av signalämnen som för informationen vidare till cellerna.

Sambandscentralen och trafiken

Nervsystemet brukar delas in i det centrala nervsystemet (CNS) och det perifera nervsystemet (PNS). CNS består av hjärnan och ryggmärgen, PNS av själva nerverna. CNS kan jämföras med en sambandscentral. Härifrån skickas kommandon via nerverna till muskler och organ där kommandot verkställs. Eftersom sambandscentralen vill ha koll på utförandet, skickas också en återkoppling till hjärnan som utvärderar den beställda rörelsen eller aktiviteten. Allt loggas i minnet och korrigeras vid behov. Vi är bara medvetna om ungefär 1 % av all information som tas emot via sinnena. Resten sköter hjärnan utan att vi behöver tänka på det.

Nervbanor sköter kontakten

Nerverna som förmedlar information mellan CNS och övriga kroppen kallas ledningsbanor eller nervbanor. En nervbana består av flera nervceller, ungefär som länkarna i en kedja. De flesta nervbanor mellan hjärnan och ryggmärgen korsar över till motsatta sidan i hjärnstammen som sitter strax under hjärnan. Höger hjärnhalva styr därför vänster kroppshalva, medan vänster hjärnhalva styr höger kroppshalva. Nervbanorna finns i två varianter:
– inåtledande (sensoriska) nervtrådar förmedlar signaler från sinnesorganen (känsel, syn, hörsel, balans, lukt, och smak) in till CNS. De ger information om t ex tryck, beröring, smärta och temperatur från huden till känselcentrum i hjässloben, och information från muskler, leder och senor till lillhjärnan för kontroll av hållning och rörelser.
– utåtledande (motoriska) nervtrådar förmedlar signaler från rörelsecentrum i hjärnans pannlob till muskler, hjärta, inälvor och körtlar. Signalerna drar samman muskulaturen och styr både våra medvetna och omedvetna rörelser.

Det sitter i ryggmärgen

När en rörelse utförts tillräckligt många gånger läggs den till som ett automatiserat program i hjärnan. Det är vad som händer när den vuxne släpper cykeln, slutar springa efter och barnet fortsätter själv utan att välta omkull. Aktiviteten styrs från den stunden via reflexer. Samma sak händer när kroppen blivit skadad. Nästa gång situationen uppstår inväntas ingen order från hjärnan. Istället utlöser ryggmärgen en reflex, och med tanke på att en nervimpuls kan färdas 150 m/sekund är det lätt att förstå varför reflexer är så snabba. Har du lagt handen på en het spisplatta som barn?
Anledningen till att du inte gör om det är dels att hjärnan loggat händelsen som kunskap, dels det snillrika reflexsystemet. Reaktionen ”sitter i ryggmärgen”.

Sabeltandade tigrar

Den del av nervsystemet som kan påverkas av viljan kallas somatiska nervsystemet. Den andra delen kallas autonoma nervsystemet och arbetar helt självständigt (autonomt, utan viljans kontroll). Det autonoma nervsystemet delas i sin tur upp i en sympatisk och en parasympatisk del. Detta handlar inte om huruvida de är trevliga eller inte, utan om livsuppehållande processer. Det parasympatiska nervsystemet är aktivt när vi är lugna, som t ex efter en god måltid. Aktiviteten i muskulatur, hjärta och lungor minskar. Däremot ökar aktiviteten i mage och tarmar för att näringen ska tas omhand. Det sympatiska nervsystemet däremot gör oss flyktberedda. Förr i tiden när vi slogs mot sabeltandade tigrar, behövdes en rejäl dos adrenalin, puls och styrka för att överleva – vi fick ett sympatikuspåslag. Idag slåss vi inte längre mot urtidsdjur, men kämpar desto mer mot deadlines, bilköer, hämtning på dagis och att hinna med gymmet. Detta ger ett sympatikuspåslag som inte alltid är så sunt. Den sabeltandade tigern blev antingen dödad eller åt den upp oss. Det gör inte klockan, även om det kanske kan kännas så ibland. Problemet med våra moderna ”tigrar” är att de ofta inte försvinner. Om de
kvarstår under lång tid orsakar de en rad negativa processer i kroppen. Det kan alltså vara bra att ta reda på var du har dina ”tigrar” och sluta slåss mot dem. Om du inte måste för att överleva förstås.

En riktig glidare

Nervsystemet är utformat för att kunna anpassas till kroppens rörelser, så att inte nerverna översträcks och skadas. Man skulle kunna säga att det är som ett stort gummiband som kan töjas och glida, genom kotor, leder och under muskler. Om vi sträcker ut en arm, töjs nerverna från halskotorna och ut i fingrarna. När vi går sträcks nerverna från ländryggen och ut i
benen, etc. Om vi översträcker en nerv, reagerar hjärnan blixtsnabbt och vidtar åtgärder för att skydda den. Du har kanske märkt det t ex som vadkramp när du tar av dig stöveln? En signal skickas då till hjärnan som registrerar hotet och skickar en order till muskulaturen, som i sin tur spänner sig för att hindra rörelsen så nerven inte skadas.

Neurodynamik

För att nervsystemet ska fungera optimalt är det viktigt att den fysiologiska och den mekaniska delen av det samverkar. Denna balans kallas neurodynamik, och är beroende av tre saker:

  • Blodcirkulation (syre och näring)
  • Ett visst mått av töjbarhet
  • Ett visst mått av glidbarhet

Om någon av dessa faktorer påverkas negativt uppstår en störd neurodynamik. Nervsystemets eget blodförsörjningssystem, vasa nervorum, består av minimala kapillärer som är mycket känsliga för tryck. Eftersom nervsystemet är det mest syrehungriga organ vi har, kan ett lätt tryck på nerver (t ex av svullnad kring en stukad fotled) ge stora problem. En samtidig stelhet i ryggrad eller led kan dessutom begränsa töjbarheten eller glidbarheten för nerverna. Vi märker det genom domningar, smärta, ilningar, stelhet eller ihållande värk i armar, ben, rygg, nacke eller huvud. ❧
000034616734_schimpanser

Nervsystemet och massage

Massage påverkar nervsystemet via berörings- och tryckreceptorer i hud, bindväv och muskler. Det sympatiska nervsystemets aktivitet hämmas och det parasympatiska stimuleras, vilket gör att hjärtfrekvensen minskar och blodtrycket sänks, samt att tarmrörelser och andning normaliseras. Vidare minskar musklernas tonus och allt detta sammantaget kan ha en lugnande, avslappnande, smärtstillande och stressreducerande effekt. Beröringen i sig får dessutom nervsystemet att frisätta två hormoner, endorfin och oxytocin. Endorfin är kroppens eget morfin, det vill säga smärtstillande hormon. Oxytocin är det som forskarna kallar ”lugn-och-ro-hormon” (samma som frisätts t ex när en kvinna ammar sitt barn, eller om man klappar ett pälsdjur). Dessa två mycket viktiga hormon hjälper alltså till att lindra smärta, samt gör att man känner sig avslappnad och rofylld. Det tar ca 8 minuter att aktivera det parasympatiska nervsystemet med massage och därigenom uppnå lugn och harmoni.
000024236351_akrobater

Hållning, träning och avspänning

Nervsystemet ser till att muskulaturen alltid håller en viss grundspänning, tonus, som förändras automatiskt alltefter läge och situation. Är du stressad på ett osunt sätt under lång tid, kan tonusen bli så hög att den blir permanent. Omedvetet uppdragna axlar är ett typexempel. Det kan gå så långt att kroppshållningen förändras, andningen påverkas negativt och smärtan kommer krypande. Då är det läge att se över livssituationen och ta kroppens signaler om hjälp på allvar. Träning kan vända en negativ spiral, t ex är meditation och yoga särskilt bra för nervsystemet. Du kan också behöva hjälp med hållningskorrigering, stresshantering och att se över ergonomin på arbetet.
 

fashion woman in bright outfitGodis för nervsystemet

Brist på näringsämnen och vitaminer kan bli problematiskt för nervsystemet. För att upprätthålla en välfungerande neurodynamik är det en god idé att lyssna på systemets signaler och ta hand om det så bra man kan.
Exempel på viktiga näringsämnen:

Finns i fet fisk, chiafrön, valnötter, potatis, gröna grönsaker (t ex spenat, broccoli, avokado), ägg, bär, frukt, nötter, frön, kallpressade vegetabiliska oljor och hela sädeslag. ❧
Källa Katarina Glimne, auktoriserad Hälsorådgivare.

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *