Reclaim the body!

För att kunna behandla kroppen som den förtjänar, behöver vi först sluta låtsas som att den inte finns.

 

På vårt retreat med yogalärareleverna i Norge nyligen, kom frågan upp kring alternativa yogaövningar under menstruation. En elev som redan är aktiv som undervisare berättade att hon på en av sina klasser hade visat en övning som heter Skulderstående, och tillagt att ”om du har mens, så kan du göra Bron i stället”. Efter klassen hade en vuxen kvinna kommit fram till henne och sagt att ”Det där tyckte jag var pinsamt. Jag har mens, men jag gjorde Skulderstående i alla fall, för jag ville inte att de andra skulle veta!”.

Denna berättelse följdes av en diskussion omkring hur vi som yogalärare kan behandla den sortens saker diskret, till exempel genom att säga ”om du har mens eller ont i ryggen så kan du göra Bron i stället”, för att ingen ska veta om de som gör Bron har det ena eller det andra. Det kom upp flera listiga förslag på hur vi kan uttrycka oss på ett sätt som inte utsätter någon för den potentiella oerhörda skammen i att få sina naturliga och sunda kroppsfunktioner exponerade.

Innan det hade gått för långt kände jag mig tvungen att bryta in och fråga eleverna, om de verkligen anser att det är deras uppgift som yogalärare att anpassa sin undervisning efter människors skam och rädsla kring sin kropp. Om det de djupast sett vill med sitt arbete är att bidra till att göra kroppen fel och ful genom att inte nämna dess delar och funktioner vid namn, låtsas som om de inte finns eller är något att vara generad över. Och nej, det var ju inte det någon av dem ville, snarare det motsatta.

Den kulturella splittringen mellan kropp och sinne är en gammal splittring. Sinnet lyfts och hyllas men kroppen är skamlig och ska smusslas med. Kroppen får inte låta som den gör, inte lukta som den gör, inte blöda, inte smaska, inte skutta, inte åldras, inte ropa, inte vara hårig. Det hemlighetsmakeri och de hämningar som kroppen utsätts för bidrar på olika sätt till ohälsa.

Allt för många människor rör sig knappt alls. De har inte tid att byta om, ta sig till gymmet, träna och duscha, och på andra ställen rör man sig inte om man är en vuxen människa. Till och med motion som är en accepterad kroppsaktivitet ska äga rum innanför bestämda ramar. Att röra fritt på armar och ben, stretcha lite, springa några hundra meter, göra kullerbyttor, det är inte något man gör bara sådär i fikarummet eller på väg till jobbet.

Mellan var femte och var tionde person har någon typ av kronisk förstoppning, i en grad som påverkar deras vardag negativt. Många människor går inte på toaletten när de behöver. De tycker kanske att det känns opassande att lämna den situation de befinner sig i för att gå på ”hemlighuset”, eller kanske de bara ignorerar kroppens signaler på grund av stress eller annat.

I många kulturer har det varit normen att kvinnor kan dra sig undan under sin menstruation och inte utför sina vanliga sysslor de dagarna. I vissa fall har det varit betingat av en föreställning om orenhet, i andra fall om en föreställning om helighet, och i vissa fall av en ide om att kvinnans behov och kapacitet är annorlunda under de dagarna. I vilket som helst av fallen, har det i alla fall tagits med i beräkningen att hon blöder.

I vår kultur är kanske det mest normativa att kvinnan låtsas som ingenting, att man ska ”vara som vanligt” under mensen, kanske som en följd av att kvinnor har behövt bevisa att de duger på arbetsmarknaden. Faktum är dock att riktigt många kvinnor har det inte ”som vanligt” under sin blödning. Många har så starka smärtor eller liknande att de svimmar eller kräks, och många lyckas gömma detta effektivt under fikapauserna, så att ingen vet.

Jag anser inte att det är ett koncept vi ska underhålla, det här att ingen ska veta. Kvinnokroppar i fertil ålder blöder. Kroppar blir äldre och mindre elastiska. Kroppar behöver släppa ut avfallsprodukter, kroppar behöver röra sig, kroppar behöver äta fett, dricka vatten, sova när det är mörkt, snyta sig, rapa och allt möjligt annat. Kroppar behöver få möjlighet att smälta mat, producera oxytocin och utsöndra svett. Kroppar klarar heller inte att bli ignorerade hur länge som helst utan att det har ett pris.

För att kunna behandla kroppen som den förtjänar, behöver vi först sluta låtsas som att den inte finns. Vi måste våga nämna kroppen och dess funktioner vid namn, vara uppmärksamma på dem, ta med dem i beräkningen, se till att de fungerar. Och om inte vi som jobbar med kroppen vågar acceptera den i dess helhet, vem ska då göra det?

Om vi som yogalärare, massörer, friskvårdskonsulter, zonterapeuter eller vad vi nu är, konfronteras med att våra klienter är generade kring sin kropp, så låt oss inte hoppa på deras linje. En förståelse för den kulturprägling som orsakat skammen kan vara på sin plats, men låt oss därifrån i stället navigera tillsammans med dem till en ny plats, där kroppen får finnas, där vi ser den som den är, accepterar och samarbetar med dess fantastiska intelligens. En plats där de vågar välja att göra Bron i stället för Skulderstående.

 

 

Krönikör Sandra Grundstoff, chefredaktör för FriskvårdsMagasinet och huvudlärare på Axelsons Yogalärarutbildning. Mer av Sandra – www.naturewise.dk